Hur packar man ner sitt liv i två resväskor? Hur handskas man med tankarna som kretsar kring vardagen och som snart inte är vardag längre? Hur säger man på återseende till sina närmsta, kompisar och övriga bekanta på ett bra sätt?

Tankarna snurrar, de gör mig nästan yr. Ena stunden är jag förväntansfull och i nästa sekund bränner tårarna i ögonvrån. Humörsvägningar, huvudvärk, ångest, tvivel. Min vardag! Nu vill jag bara iväg, jag vill hoppa över flygresan och vara på plats i New York för att sedan åka till fammiljen. Jag ska starta ett nytt liv, glömma det gamla. Minnas gymnasieåren och speciellt de sista två månaderna. Jag vill inte ha huvudvärk, ångest och humörsvägningar. Varför? En fråga jag ställer ofta och till olika saker. Varför?

Det är okej att känna som jag gör. Det måste det vara. Att bara tränga undan saker är inte heller bra. Att älta kan man inte heller göra, i alla fall inte hur länge som helst. Det är dags att blicka framåt! Vara glad och försöka förstå vad som ska hända. Jag ska göra ett av mitt livs äventyr, ha ett fantastiskt år och skapa minnen. Jag ska börja om och bara bli ihågkommen som den jag är!