Så var dagen kommen! Dagen jag längtat efter, men samtidigt fruktat och insett skulle komma mycket snabbare än vad jag hade kunnat föreställa mig. Dagen då detta stora äventyr skulle börja lida mot sitt slut och den långa hemresan skulle ta sin början. Dagen jag sedan länge vetat att tårar kommer att falla, torka och falla på nytt för att sedan torka igen. Dagen för avfärd från Penang med slutdestination Stockholm. 

 

Egentligen har hela veckan bestått av olika avsked. Några studenter som åkte tidigare i veckan, faddrar som åkt till sina hemstäder och platser på Penang som fick ett sista besök. Gårdagen var den riktigt stora hejdå festen med min fina Sunnyville-familj. Middag på Supertanker (ett foodcourt/matställe), härligt häng i cafeét i Sunnyville och sedan utgång på en klubb i Georgetown - Reggie Mansion. Natten/tiiiidig morgon avslutades med en timmes sömn innan jag vinkade av Amber som skulle till sin hemstad på Borneo. 

 

Ett avsked jag gärna hade varit utan.Tårar som rann på oss båda och vetskapen att det dröjer länge innan vi ses igen gjorde inte situationen enklare. Om det varit möjligt att stoppa ner en person i en resväska hade jag lätt lagt henne där och tagit med till Sverige. Föregående inlägg säger allt och jag har inte så mycket mer att tillägga. Hon är en fantastisk person som jag kommer att hålla mer eller mindre daglig kontakt med. En vän för livet! Som tur nog vet jag att det inte är en fråga OM vi kommer att ses igen, utan snarare NÄR det kommer att bli. I bästa fall till sommaren och i värsta fall om två till tre år. 

 

14.30 var det dags att åka mot flygplatsen och innan dess var det dags att säga hejdå till delar av Sunnyville familjen. Alla fina människor som jag har levt nära i fem månader och tillsammans har vi upplevt den asiatiska blandningen av kulturer, gjort resor tillsammans och haft härliga dagar då vi bara hängt vid poolen. Återigen föll några tårar, men jag vet att jag även kommer att träffa dessa peroner igen. Planer har börjat att smidas.Färja mellan Stockholm och Hälsingfors, Oktoberfest i Tyskland och en backpacker trip i Europa. När, var och hur de blir verkligen, det vet jag inte, jag bara vet att det kommer ske någongång. 

 

Just nu sitter ligger jag ner i en vilostol på Singapores flygplats. Här har vi ett byte på åtta timmar och det är fyra timmar kvar innan det är dags att gå ombord. Sedan väntar en flygresa på 18 timmar, med ett stopp i Doha. Tur att jag har mina fina rumskompisar med mig så att jag slipper åka själv. För det mina vänner är något jag verkligen ville slippa denna sista resa på detta stora äventyr!