På väg till Tangkahan.
Efter en natt på buss mellan Banda Ache och Medan var nästa destination Tangkahan, en liten by mitt i djungeln. Vi åkte dit med en minibuss, utan bälten och två bänkar riktade mot varandra. Resan tog över fyra timmar och på slutet var vägen så dålig att vi åkte saktare än 10 km/h.
Miljöbild.
Det var verkligen värt att vara framme och omgivningen var fantastisk. Människorna bodde i små hus byggda av vad naturen hade att erbjuda och de med lite mer pengar hade plåttak. Kor och getter gick fritt och myggen mådde gott av vårt europeiska blod...
Mamma och barn.
Vår första aktivitet var att bada elefanter. Först fick vi vänta medand de åt klart sin lunch och sedan gick alla tillsammans ner till vattnet.
Kan man inte hålla handen får man hålla i snabeln.
Det är skönt att bli kliad på ryggen!
Favorit bilden...
Elefanter, elefantskötare, Jenny, Monika, jag och Steffi.
Tjolahopp.
Efter elefanterna badat var det vår tur. En invånare från byn blev vår privata guide under dygnet vi var i Tangkahan. Han ville öva sin engelska och vi fick se massa häftiga ställen - winwin situation!
En av floderna.
Det är två stora tropiska floder som rinner genom byn och detta var en av dem. Vi badade, värmde oss i en varm vulkankälla och Jenny hoppade från en sten rakt ner i en djup del av floden. Två meter därifrån gick det att vada... Guiden tog oss även till ett litet vattenfall, som han kallade för sin dusch och senare under kvällen satt vi alla och spelade kort, lekte lekar och umgås. De unga killarna i byn, och ja de äldre med för den delen, är väldigt sociala och ville prata för att lära sig engelska. Flera av dem hade en dröm om att få bli elefantskötare, men för att göra det är engelska ett krav. När det inte går att studera språket via undervisning använder de det bästa sättet - turisterna.
1 kommentarer
Anonym
06 Apr 2015 08:58
Ahahahaha!!!
Kommentera